Just nu sitter jag på min säng och lyssnar på Mumford and Sons och Ben Howard, har saknat min musik! Jag har lagt alla nya kläder i garderoben och faktiskt börjat få ganska bra ordning här. Dock är det inte som hemma. Även om USA är ganska likt Sverige på många sätt finns det sånna där små saker som jag tänker på när jag är här. Jag tänkte skriva lite om dessa saker för er som är intresserade (det kan nog bli ett långt inlägg), hoppas ni orkar läsa!

 

Maten, jag måste börja med maten. Vi är så bortskämda i Sverige med vårat fantastiska utbud på matvaror. Här finns det ingen matlagningsgrädde eller crème fraiche. Jag frågade Caroline vad man använda istället men hon kunde inte komma på något. Ingen grädde i maten? Nu låter jag tjock, men hur ska man göra alla goda såser som vi äter hemma utan grädde? Nix, det skulle jag inte klara mig utan. Sen som göteborgare är jag väldigt bortskämd med färsk fisk och färska räkor, det är inte alls lika självklart här. Deras mjölkprodukter har i och för sig längre hållbarhetstid här men då kan man ju undra vad de slänger i dem för att det ska fungera... Svensk ost är mycket godare. Godiset ska jag inte ens nämna. Glassen. I alla mataffärer i Sverige kan man köpa en glass som man kan äta direkt efteråt och glassboxen står alltid ganska nära kassan, eller hur? Inte här. Jag och barnen skulle gå till en mataffär för att köpa glass men när vi frågar personalen är den enda glassen du kan köpa en låda med glass eller ett sexpack eller större med pin/strutglassar. Om man vill ha en glass direkt då, bara en, inte sex? Nepp, då får man leta någon annanstans. 

 

Vattnet, som alltid när man är utomlands bör man inte dricka kranvattnet här. De som bor här kan dricka det och det är inte farligt på något sätt, men det är ju inte gott. Det smakar klor. Det luktar till och med klor. Jag, barnen och Caroline dricker vattnet från ismaskinen på frysen som har filtrerats så det är rent, men det är fortfarande inte lika gott som hemma! Det jobbigaste är när jag ska borsta tänderna. Jag vill inte ens skölja munnen med vattnet, blä. 

 

Soppsortering, i Sveige har alla en papperskorg av något slag under diskhon, i alla fall alla jag känner. Många har idag en speciell för kompost också och en del sorterar allt väldigt noga. Här har man en papperskorg stående i köket, (dock mycket snyggare sådana än hemma) där man har två påsar att välja mellan när man slänger saker. En som är vanlig skräp, sånt som vi slänger i papperskorgen under diskhon, och en för sånt som vi brukar sortera undan. Så allt, papp, plast och pantburkar, går i samma påse. Vem sorterar det sen då?

 

Trafiken och vägarna, ja vart ska man börja. Jag kan väl börja med att säga att det bor mycket fler människor här och därför blir det mer trafik. Washington DC är i sig självt ganska litet, ungefär som Göteborg, och det är inte så många människor som bor där dock är det väldigt många som jobbar där och alla börjar och slutar jobba samtidigt, precis som hemma. Deras "vanliga vägar" är typ trefiliga åt båda hållen och deras motorvägar är fyr- eller femfiliga åt båda hållen men det kan ändå vara helt stopp. Jag ska sluta klaga när det går lite segt på motorvägen ut till pappa, det går inte att jämföra med det här! Sen har vi trafikljusen. Jag älskar dem. Istället för att det är rött och grönt så är det en röd hand när man inte får gå och en vit gubbe när man får gå. När man kan gå räknar trafikljuset även ner för dig så du ser hur lång tid du har på dig att gå. Barnen tycker att det är jättekul att räkna ner när vi går över vägen. Hemma tycker jag att det är svårt att höra det svaga ljudet från trafikljuset, så man chansar ofta och tror man har tid sen får man springa över ändå. 

 

Människorna, ännu ett plus med USA. Många männsikor är väldigt trevliga. I affärer hälsar alltid personalen och frågar om de kan hjälpa än, hemma tycker jag att det mest känns som att man är ivägen om man frågar något. Nu ska jag inte dra alla svenskar över en kant, men många är dåliga på att prata med främlingar i Sverige. Här letar man inte efter platsen längst ifrån närmsta person på bussen. När jag åkte tåg från New York till Washington DC pratade jag en del med den trevliga damen som satt bredvid mig på tåget, det har aldrig hänt mig i Sverige. Sen finns det självklart en del knäppa människor också men det finns det överallt.